Spökhistoria med anspråk

"The Turn of the Screw" av Henry James är en av dessa titlar som ofta hänvisas till som ett slags litterär milstolpe. Sånt kan man ju bli nyfiken av. En spökhistoria med anspråk! Det hände märkliga saker vid förra sekelskiftet. Vetenskapliga upptäckter som röntgen, elektricitet och radiovågor innebar att man var tvungen att bejaka existensen av företeelser som var osynliga. Men uppenbarligen verksamma. Här öppnade sig ett spännande gränsland för konstnärer och intellektuella; ett nytt forskningsområde för humanvetenskapligt orienterade. Det bildades ett stort antal Sällskap, där diverse "fenomen" studerades och analyserades med stort allvar. Många av den tidens berömdheter var engagerade i dessa studier. I London bildades The Society for Psychical Research (SPR), som visar sig vara en mycket celeber församling. Bland medlemmarna fanns Lewis Carrol, Mark Twain, Conan Doyle, Sigmund Freud, C G Jung och Henri Bergson, för att nämna några. Den här atmosfären inspirerade till utflykter i fantasin och skräck blev ett särskilt forskningsområde. Jag är ingen expert i skräckbranschen och måste i sanningens namn tillstå att jag inte riktigt förstår vari Henry James´ storhet består. En sak är att spöken har bivit annorlunda, här är det inte den gamla sorten, som smyger omkring i lakan om natten. Nej, de moderna spökena kan träda fram mitt på dagen och är ofta "vardagligt klädda". Det är inte alla som kan se dem, deras ögon är "förseglade". Men de finns där!! Det är en lite obehaglig berättelse, det medges, just genom det anade, det antydda men outsagda. Man blir lite osäker och den egna fantasin leds i riktningar man inte vill veta något om. Och osäkerhet och provokation är väl utmärkt grogrund för all möjlig och omöjlig konstnärlig verksamhet. Ulla

Kommentarer
Postat av: Annagreta

Spännande. Att rota runt med ett glas på en bordsskiva sedan lamporna satts på sparlåga var ju ett slags spökflört. Sannolikt hade denna aktivitet sin högkonjunktur på 1800-talet, men den verkar fortfarande ha florerat vid förra sekelskiftet - den finns ju till exempel på skapligt allvar med i somliga engelska sekelskiftesdramer på TV. Då var väl fortfarande glasrotationen en "accepterad" syssla. Nu är det svårt att tänka sig Göran Greider, Jan Guillou och Katarina Frostensson djupt insyltade i såna övningar. Men vem vet? Spöken har ju alltid dykt upp där man minst anar dem.
Annagreta


2013-08-29 @ 19:23:50
URL: http://bookzoom.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0