bookzoom

Nu håller Berlusconi valtal igen. Forza Italia, det tidigare partinamnet, vill han ta tillbaka, det bar tur med sig för honom en gång i världen. Är detta tacken, frågar han efter den fällande domen, för mitt långa arbete för mitt land? Offret Berlusconi träder fram, det är den image han nu odlar. Men, men, än är inte matchen Berlusconi avblåst, trots att det är "straffläge".

 

På TV hoppar man från hög höjd ner i vattnet och under tiden gör man volter och krumbukter i pik och utan pik i luften. Det ser ut som om man betvingade naturkrafterna inklusive allt vad Newton och de andra lärt oss. Lång träning och en hänförd betraktarskara är vad som behövs, och så kan man tävla och få poängröster. Det är inte ofarligt. Ungefär som politik, faktiskt.

 

Snowden och Manning har också offrat sig. De får alltfler röster, fast rösterna är inofficiella, de räknas inte. Vi röstar på dem, lite till mans, men från högre ort blåser man till straff. Snowden och Manning har tagit politiska beslut av demokratisk betydelse i en tid av global paranoia. Ställt sig på bromsen, blåst i visselpipan. De har landat i det kalla vattnet.

 

I Italien har Snowden och Manning något av en själsfrände i Roberto Saviano, med den skillnaden att Saviano valt att successivt ta sig an det uppenbart straffbara, det som rimligtvis inte officiellt kan åtnjuta höga vederbörandes stöd. Fast han balanserar på en vass egg. Och han fungerar samtidigt som en frispråkighetens maskot i ett samhälle som har stora behov av att stärka sin medborgerliga självkänsla i en tid som i övrigt inte ger många tillfällen till politisk stolthet.

 

Annagreta