bookzoom

Det sitter en uggla i min trädgård, nu klockan 19.20 på trettondagsaftonen. Han/hon hoar i en ton som jag skulle identifiera som ödesdigert längtansfull. Mest ödesdiger, faktiskt. Vad rör sig i en ugglas huvud en lördagskväll? Jag skulle tro att de andra ugglorna som han/hon brukar umgås med befinner sig på andra sidan stan. Det utdragna uggleropet återkommer med cirka 8 sekunders mellanrum.

 

Jag läser om Colm Toibin, den irländske författaren, att han i sin minnesgömma gömmer och omformar sina upplevelser, ständigt, tills de inte går att känna igen, och att de till slut spontant hamnar i hans skriverier, oigenkännliga. Det är en spännande författare, som företrädesvis skriver korta romaner eller noveller. Lite irländskt krut behövs både här och där, känner jag. Om han varit här skulle han förmodligen ha gömt ugglan i sitt inre och lite senare låtit henne dyka upp som en viktig komponent i ett stycke så småningom berömd litteratur där ett mörkt irländskt landskap plötsligt får liv av en ugglas rop.

 

Men det är Colm Toibin, det. Den bok jag hittills läst heter En lång vinter. Bra sak.

 

Annagreta