bookzoom

 

 

Svenska Dagbladet analyserar idag vad vi kommer att prata om 2013. På kulturområdet, förstår sig.

 

Det blir rätt mycket som vi kommer att ta oss an om prognoserna slår in; vi kommer att få stå ut med illa skrivna självutgivna böcker, eurovision med euphoria i rent bokstavlig bemärkelse, nya stora märkvärdiga museer som alla visar samma konst, en växande opinionsjournalistik på nätet medan twitter blir en "avfallscontainer", som radions "Ring P1".

 

SvD tar sedan upp det gångna årets framgångar för dokumentärerna; i skrivna, filmade och televiserade former.

Det har varit en stor framgång för de dokumentära berättelserna, skriver tidningen. Så nu efterlyses fantasins återkomst 2013. Stavat och betonat: F-A-N-T-A-S-I.

 

Vänta nu! Något skaver här. Är det inte lite orättvist mot alla skickliga dokumentärförfattare och -filmare? För när det kommer till kritan; hade verkligen alla de fantastiska dokumentärerna, nu senast Searching for Sugar Man, kunnat skapas utan fantasi? Och Johannes Anyurus "En storm kom från paradiset", är inte den boken ett lysande bevis på fantasins bärkraft också i sättet att återge ytterst svåra erfarenheter? Det handlar inte om att dikta. Det är mera fantasin som inlevelse som sätter spår, den sortens fantasi som resulterar i val av framställningssätt, hänsynstaganden och ton.

 

Utan fantasins hjälp skulle det dokumentära bli en uppräkning, en torftig notering och en knackig framställning utan övergångar och nyanser. Vi uppskattar språklig rörlighet och upptäckariver; dvs levande bilder av miljöer, händelser och möten. Upphovsmannens inlevelse gör att han/hon lägger märke till detaljer som andra kanske inte skulle se eller vilja se.

 

Det dokumentära fotografiet, till exempel, kan "upphöjas" till konst. Det sker när bilden ifråga har något utöver det återgivna, en konstnärlig kvalitet. Varför blir vi berörda? Sätts vår egen fantasi igång?

 

Bilden visar några träd i min omedelbara närhet, lördagen den 19 januari, medan termometern visade på minus 18 grader. Den är rent dokumentär. Trots att jag fick uppamma lite fantasi för att klä mig tillräckligt varmt för att gå ut och ta bilden.

 

Annagreta