Göran Greider och Horace Engdahl och Wagner

Vilken redaktion blir först att ordna en diskussion om Wagner mellan Greider och Engdahl?
 
Medan det blir för mycket extas och passioner för Greider tycks det aldrig bli tillräckligt av de varorna för den gode akademiledamoten. Mera nyanserade än så är kanske skillnaderna, men den enes avsky avtecknar sig tydligt mot den andres kärlek.
 
Greider är underhållande; han beskriver först vår tids mentala tsunami av myter, medeltid och magi. Det bär iväg med oss nutida in i förenklade konstruerade drömda konflikter i stället för att vi borde inse dagens behov av eftertanke. Där kanske inte Engdahl prioriterar att anlägga moteld. Frågan är om de två oliktänkande lyssnarna lyckas frilägga själva musiken. Om det alls står i mänsklig makt.
 
Musik för enkla själar är det begrepp som Greider fäster på Wagners produktion. Det är svårt att se Horace Engdahl som en typisk representant för de enkla själarna.
 
Så var dyker dessa två upp härnäst och diskuterar Wagner? I samma rum? "När jag lyssnat för mycket på Wagner får jag lust att erövra Polen" citerar Greider den pålitlige Woody Allen. Krig ligger på lut, så mycket är klart.
 
Annagreta

Kommentarer
Postat av: Ulla Björklund

Jag hade Engdahls artikel som mental fond när jag läste Greider och jag kan inte säga att jag blev klokare för det. Båda dessa herrar är fenomen och vad skulle hända om de möttes? Tuppfäktning eller intellektuellt tankeutbyte?
De kunde få diskutera Wagner. Eller varför inte ett samtal om Thomas Bernhard?
Ulla

2013-05-31 @ 20:50:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0