bookzoom

 

 

Den gode Thomas Bernhard hade säkert också mandelblom fast den växte antagligen hos hans Lebensmensch och fick därmed räknas som lånad. Undrar just om han kallade henne sin gullviva, eller kanske "min blyga lilla viol" - men det känns inte rätt. Hon var inte nån blyg viol, för då hade han inte valt att bo hos henne. Det säger sig helt klart enligt min pålitliga men hemmasnickrade psykologi.

 

Bernhard hade hög moral. Detta faktum sipprar fram mellan raderna i hans olika opus. Han skulle aldrig ha kunnat köpa sig fri eller muta till sig en fördel. Hans förakt för slika ting har ju också framgått indirekt, han ids inte säga det rakt ut utan låter oss bara ana denna sin omutliga förträfflighet. Han gör det genom sina utspel, han angriper i stället för att jämka. Han skulle aldrig säga till sin Lebensmensch att "hör nu Frau Lebensmensch, nu kanske vi ska sätta oss ner och försöka se om vi inte kan komma överens". Nähä. I stället säger han med största sannolikhet "Det här blir outhärdligt om ni ska envisas med era synpunkter. Jag går ut". På det sättet behåller han övertaget och överjaget och allt det där som är högt ovanpå.

 

Den stackars Lebensmenschan får då i det läget gå ut, sätta sig på huk och betrakta sin mandelblommas veka framtoning en stund.