bookzoom

 

Den gör sig gällande, den japanska lönnen. Namnet Acer palmatum Osakazuki, är också imponerande. Den tar plats, odlar sitt ego, finner sig tillrätta. Idag, den 17 oktober, kör den på sista versen för i år, kniper tag i bladen och förbereder sig på höstens första kyla.

 

Fågeln som hoppar förbi är inte lika impad som jag av den glödande busken. Han ser ut att tänka: stå du där, du ömkansvärda fotograferande människa, betrakta du den röda busken, i morgon är den inte lika märkvärdig, antagligen helt kal och ointressant och totalt försumbar. Han är drabbande, fågeln, med sitt memento mori, typ.

 

Tanken går till en parallell företeelse, låt vara i museibranschen. Olle Amelin har skrivit en artikel om Observatoriemuseet i senaste Forskning & Framsteg. Amelin är upprörd över ägarens, Kungliga Vetenskapsakademiens, beslut att stänga Observatoriemuseet och hyra ut huset. Han vet vad huset betyder och har betytt. Rent vetenskapligt och rent folkbildande. Han var tidigare dess intendent och drev verksamheten med iver och framgång.

 

Hur tänker KVA, frågar man sig. Tänker de som fågeln inför den japanska lönnen? Du är snygg idag, du må ha varit en god investering. Men motiverade av den framtida ekonomins kyla fryser vi ned dig till bara en stomme, ett ointressant skal. Alla andra utgifter är mera motiverade, du får stå tillbaka. Du behövs inte. Vi flyger vidare.

 

Annagreta