Retro, för allt smör i Småland

 
Jag vet inte varför jag tog bilden på stenen, men det kan vara det undermedvetna som spelade in. Mitt undermedvetna som tagit intryck av det jag läste i morse; nämligen att nu är det retro som gäller. Det var övertygande, kan jag säga.
 
En gammal sten är väl retro.
 
Så nu måste jag alltså inordna mig i retrovärlden, i den mån jag inte kvalar in av bara farten utan styling. Det är hursomhelst av allt att döma inget arbete för en latmask. Hör här vad det stod i tidningen: Jag måste arrangera gamla roliga prylar att fästa blicken på, se till att omge mig med gammaldags patina och charm, ordna nytt och gammalt i skön blandning och rigga upp barnbarnens konstverk lite överallt. Och det räcker inte. Jag må renovera varsamt, sätta in spröjsade fönster, riva och slita tills jag får fram ett gammalt trägolv (kvistfritt furu, kanske) som jag lutar vitt. Jag måste se till att mina ljusinsläpp blir just så läckra som de blir i retromiljö och att några brokiga kuddar ligger utspridda där de inte behövs.
 
Sen ska man odla. Skaffar jag inte ett växthus är jag inte godkänd. Där ska jag odla aubergine, tomater, melon, chili, zucchini och jag vet inte allt. På varma sommarkvällar ska jag ha hejdundrande fester för alla andra som är retro, och vi ska ha gamla bomullsklänningar från vintagebutiken på våra välskötta kroppar (inträdesbiljetten till retrovärlden är en kropp full av wellness). Där ska vi sedan när ljuset börjar avta diskutera de senaste kulturfenomenen med all den kraft och allt det omdöme som retrotillvaron skänkt oss, allt medan vi mumsar förstrött på små intrikata bitar torkat renkött som någon vacker människa karvat loss ur en gigantisk stek, sedan grillen slutat osa.
 
Wish me luck.
 
Annagreta
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0