bookzoom

Det har kommit till min kännedom att Thomas Bernhard har ett register. Han har upprättat det själv i total hemlighet, och det omfattar enligt vad han idag erkänner, representanter för polismakten. Dem det gäller utövar sin makt i ett platt och, sägs det, fryntligt landskap i norra Europa där vildsvin härjar, rågen väller fram och maten är närande. Just där har Bernhard tvingats slå sig ned för en tid, av omständigheter som han inte rår över. Till all lycka har han med sig sin Lebensmensch.

 

Bernhard har ofta låtit förstå att han inte imponeras av poliser. Egentligen borde detta meddelas på ett starkare sätt än så. Bara att se en av dem gör honom nämligen aggressiv, och ibland får han till och med olika sjukliga anfall och blir vit i ansiktet under femton minuter, särskilt om han tvingats vistas i närheten av en av dem en längre stund. För att undvika dessa symtom kom han på en inte alltför ovanlig idé. Ett register, tänkte han, och insåg att ett register vore lösningen, förutsatt att det också omfattade vederbörandes rörelser i geografin. Så nu har han lagt upp ett register minsann, ett register med ett nytt listigt GPS-system som hela tiden lokaliserar allihopa och kan därför undvika att möta så gott som alla poliser som finns, och de flesta har han ju "korn" på.

 

Sedan han skaffat sig detta mår han rätt bra, även om själva vetskapen om polisernas existens i sagda trakt ibland brukar störa hans nattsömn. Då detta inträffar brukar han först ta sig ett glas Riesling (spätlese) och sedan kalla på sin Lebensmensch som får klinka loss på pianot, gärna en liten trudelutt av Rachmanninoff, eftersom han uppfattar Rachmanninoff som representant för ett stort avstånd till polismakten. När hon spelat en stund brukar Bernhard somna helt stilla och till på köpet inte minnas något av det skedda morgonen därpå. Han förvarar än så länge registret i sin dator, kan jag avslöja, och koden som jag till slut fick honom att avslöja för mig mot ett löfte att alltid försvara honom är Uni-form-makt.

 

Annagreta