bookzoom

Vilken skön artikel han skrev idag, denna orädda Johan Croneman. Han skrev och berömde Ann-Marie Rauer rakt igenom, hyllade henne och jämförde henne med andra intervjuare på TV. Hon vinner den jämförelsen, tyckte han, och det med besked. Hon lyssnar, skrev han, och hon är inte imponerad. "Men hon är tjej och medelålders och alldaglig och kommer nästan aldrig skapa en enda rubrik kring sitt privatliv".

 

Cronemans artikel blev i min värld mer än beröm till en enskild person, den blev också en protest mot allt överdrivet synlighetstänk, all trendiver och all manlig överdos i alla de sammanhang som räknas. Hon är bättre än Skavlan, skriver Croneman, men kommer aldrig att få ett eget "Skavlan".

 

Inledningsvis dissar Croneman några av sina egna tidiga skrivövningar och intervjuer, det behövde han inte göra, men eftersom det är så sällsynt att en skribent gör såna saker så kan han väl få göra det. Attityden är det viktiga, och erkännandet av en "alldaglig tjejs" överlägsna kunnande i en svår bransch gör skillnad i denna dystra tid.

 

Sedan kan man undra över att det känns så märkvärdigt med sånt beröm från en man till en yrkesmänniska av kvinnligt kön. Hade en kvinna skrivit detta hade det haft ett stänk av revolt över sig; nu får det ett drag av neutral sanning. Det egna reviret är ens egen angelägenhet, den andres revir ser man utifrån. Jag hoppas Ann-Marie Rauer läser DN idag.

 

Annagreta