bookzoom

Både igår och idag har DN publicerat texter om kunskapserövringarna och deras villkor. Först skrev Björn af Kleen igår om boken "Stoner" av amerikanen John Williams, nu på väg in på den svenskspråkiga marknaden. Den skrevs 1965 men har nu, sedan den på nytt uppmärksammades av tidskriften New York Review of Books successivt blivit en bästsäljare i Europa. Den handlar enligt af Kleen om en ung mans väg från åkern till universitetet.

 

Denne Stoner skriver så småningom, överraskad och besatt av lyriken och litteraturens styrka, en doktorsavhandling om just medeltida lyrik. Men det är tydligen bildningsgången, erövringen av kunskap och flykten från åkern som är det centrala budskapet, tillsammans med beskrivningen av en känslig och rättänkande själ och hans öde mitt i den meritokrati som "befriade honom från hönsgården, svinstian och de magra majsfälten".

 

Det kan säkert vara en läsvärd bok. Vad jag har svårt för är att skribenter så ofta, och så också här, schablonmässigt förrringar de jordnära hem från vilka alla "Stoners" tog sig och tar sig än idag. De var och är enkla, förvisso, och torftiga i många avseenden, men om förekomsten av värden, värderingar och livskunskaper i dessa lämnade miljöer vet vi oftast ingenting. Ord som hönsgård och svinstia får representera hela hemmet och samtidigt alla dem som stannat kvar. Så nedgraderar man effektivt en fattig uppväxtmiljö till något att förakta. - Läsaren har ju bara orden att gå på.

 

Idag skriver Lena Anderssom i DN om kunskapens väg in i oss. Det är en tänkvärd artikel, med all sin kraft argumenterar hon för träningen, övningarna, intensiteten och ansträngningen i lärandet. Hon frilägger elevens eget ansvar och argumenterar för dess avgörande betydelse för (skol)resultaten. Som grepp är Lena Andersson diskussion både överraskande och tydlig. Renskalad på ett intressant sätt mitt i alla skolpolitiska nevroser. Om hon sedan hade haft min muttrande historielärare i gymnasiet som aldrig artikulerade, aldrig krävde något och knappast hördes när han alls talade, så skulle hon förstå att jag inte satsade järnet på just historia.

 

Pedagogik ska tillämpas mellan människor, så är det tänkt. Det är en grannlaga övning. Livsavgörande ibland, ren njutning andra gånger. Man kan bli andäktig för mindre.

 

Annagreta