bookzoom

Utvandrarna på Dramatens stora scen är en skakande - och vacker - berättelse. Den genomsyras av Mats Eks danskonst, estetik och skickliga regi. En höjdare.

 

Tempot är lugnt, scenografin både djärv och vacker och sen har vi då dansinslagen.  Genom dansen återges mödan, tyngden i arbetet, ovissheten när allt blir allt svårare i det småländska  jordbruket. Men dansen återger också glädjen, till exempel hos den unge optimisten Robert, minnesvärt dansad av Christoffer Svensson. Mixen med stora filmade sekvenser är genial, den ger publiken en närhet som annars inte är möjlig att skapa från scenen.

De stora bakgrunderna är påträngande men tillräckligt vackra för att gå hem, i synnerhet som de moduleras mycket följsamt i färg och form. Vissa inslag med folkloristik kunde man ha skippat, de känns lite sockrade.

 

Pjäsen föder många tankar. Utvandrare blir invandrare, då som nu. Man flydde och lämnade allt, då som nu, och man var beredd att göra sitt yttersta för att lyckas överleva, då som nu. Det som sker idag sker nära oss, men inte tillräckligt nära för att vi ska greppa allt vad det innebär. Mats Ek har fört oss ett par steg närmare den förståelsen, genom att ge liv åt berättelsen om många svenskars svåra livsval i slutet av 1800-talet. Bland dem fanns också min farmors fem syskon. Tidsglappet mellan då och nu krymper, till gagn för vår förståelse.

 

Hoppeligen blir det mer Mats Ek i den svenska teatervärlden.

 

Annagreta