Eskil Franck, inte präst längre, visar integritet

Det är en bok värd att läsa och begrunda, Eskil Francks självbiografiska skildring "Giv mig, min son, ditt hjärta". Titeln är ett citat ur ett brev som författaren fick av sin far (prästen) inför skolstarten, och boken handlar om sonens (senare också prästvigd) växande granskning av hemmets religiösa krav och dessas tillämpning i verkligheten. Denna granskning pågår ända in i kaklet, så att säga, dvs tills att Eskil Franck avsäger sig prästämbetet i Svenska kyrkan.
 
Boken är resonerande, berättande och reflekterande. Den är också imponerande. Jag kan tänka mig vad allt detta kritiska förhållningssätt i en högkyrklig omgivning kan ha kostat. Vilka svåra överväganden det måste ha handlat om, och vilket mod som rimligen fordrades för att löpa linan ut till slut. Jag kan också tänka mig att det var svårt att skriva ned det hela med den uppriktighet som krävdes. Sannolikt var det ändå nödvändigt att sätta ord på hela förvandlingen, hela protesten och det inre ansvaret för det egna agerandet. Skildringen blir spännande, lärorik och samtidigt alldagligt prosaisk. Många har tänkt om i religiösa och ideologiska frågor, och några har också skrivit om livsavgörande steg i den ena eller den andra riktningen. Franck ger med sin bok ett exempel på hur man tar sig igenom en sådan utmaning med bibehållen integritet.
 
Intressant är hur den trosvissa lydiga pojken så sakteliga övergår till att följa sitt intellekt och tillåta kritiken komma fram. Jag fäster mig också vid att Eskil Franck aldrig med en stavelse tycks behöva driva frågan längre än till det personliga ställningstagandet. Han slutar bara gå i kyrkan. Han noterar hur dess verksamheter fortsätter i gamla spår, trosvisst. Det hade legat nära till hands med en portion ironi, men den kommer inte. 
 
Intressanta är också berättelserna om författarens engagemang för acceptansen av kvinnliga präster och homosexuellas rätt att "godkännas" av kyrkan. Där framgår hur stridbar han är och har varit för det som är humant och värdigt ett modernt samhälle.
 
Uppbygglig läsning, faktiskt. Skärpa och integritet visas upp. Inte illa.
 
Annagreta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0