bookzoom

En kulturell ko-operation

Jag får det inte att gå ihop

 

Alla säger sig kämpa för total yttrandefrihet, på ren svenska sagt. Total frihet. Under tiden har en viss konstnär som vill vara expert på yttrandefrihet skapat hånfulla konststycken som kränker dem som bor långt borta och tänker annorlunda än vi. Han tycker det är kul.

 

Vi svenskar ser oss gärna som experter på samlevnad och förståelse människor emellan. Vi vet allt om relationer, om kärlek och tolerans. Vi vill gärna instruera i konsten att visa förståelse för andra som är annorlunda än vi själva, t ex romer, rumäner och samer. Vi predikar fred när det passar och säger oss veta hur man bevarar freden. Det är bra. Och alla dessa andra ska också ha yttrandefrihet. Säga vad de vill, skriva vad de vill och publicera vad de vill.  Samma rätt som vi har.

 

Kosta vad det kosta vill. 

 

Vi har därigenom också rätt att kränka, såra, häda. Säga vad man vill, såklart. Som konstnären gör. Eller? Fast vänta, vi har ett dilemma. Hur går det ihop, hjälp, jag ser inte hur det går ihop, jag vill ju förstå hur vi kan kombinera vår förstående hållning till de okända andra med vårt försvar av hädelsen som kränker dessa andra. Vad kostar det, frågar du. Vadå, blir det några minusposter, han skämtar ju bara, han driver med dem, det förstår ju varje barnunge....

 

Ag

 

 

Nej, det går inte ihop. Dit det bär, så bär det, sa min mormor när förnuftet kom på efterkälken. Kan det vara så att det finns ett visst samband mellan frihet och ansvar?
Och satir tycker jag ska slå uppåt. Annars kallas det mobbning.
Ulla

Inte jag heller får det att gå ihop. Samtidigt som vi värderar ords och bilders betydelse så högt kan vi använda de för att förödmjuka "de andra" långt borta. De idag maktlösa i jämförelse med oss. Jag tror att de flesta av oss har sår i våra inre som härrör sig till kränkningar'. Kanske utan att vi ens orkat erkänna för oss själva att vi blivit kränkta. Inte kunnat försvara oss. Unga maktlösa män utan framtid tar till våld, den enda makt som de har tillgång till

Ja, vad händer med alla dessa unga människor idag, som inte behövs...? Att inte finnas i ett sammanhang är svårt i sig, att dessutom bli förödmjukad och nedvärderad på andra grunder, det blir en farlig mix.
Ulla