Dramaten kan bättre

 
 Jag såg pjäsen "Johanna" på Dramaten i förrgår. Det var faktiskt ingen höjdare.
 
En långrandig utdragen sak av Mirja Unge om att rädda världen och skogen och bota alla sjuka och skapa fred och rädda ekonomin. Skådespelarna gjorde vad de kunde men det var tjatigt och snudd på lite pinsamt.
 
Kanske är det en generationsfråga, kanske beror det på att vi har sett bättre politisk teater på 70-talet där också humorn fick en chans att ge spets åt kritiken mot människans ekoövergrepp och penningbegär. Det hade varit bra om texten koncentrerats, de tre timmar den nu tar känns långa. Massor av text ska hinnas med, man märker att t ex Johanna, spelad av Nina Zanjani, skyndar sig tala, snubblar ibland och jäktar på, - det angelägna budskapet om jordens skörhet skulle mått bra av att framföras med stringens i stället för stress. 
 
Ja, ett budskap som är angeläget behöver skärpa. Helst också eleganta formuleringar, esprit och varför inte satir. Här fanns ingendera. Adam Pålsson grep tag ibland i oss i salongen, kanske hade han den mest genomtänkta rollen som Johannas bror, gripen och empatisk.
 
Bilden visar en vy nära mig morgonen den 19 januari i Uppsala. Plommonträdet är delvis skymt av grenar på min jättebjörk som är störst i stada.
 
God fortsättning, alla!
Annagreta
 
 

Kommentarer
Postat av: Rose-Marie Helleday

Intressant ta del av dina tankar! Med tanke på den lovvärda ambitionen med pjäsen, hade det ju varit underbart att lämna föreställningen med sinnet fyllt av optimism...

2015-01-19 @ 16:39:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0