Influensa + Måns Möller

Skulle inte ha den. Var vaccinerad. Vsste säkert. Men se det finns inga såna garantier, den saken är klar. Magnifik är min influensa. En totalupplevelse.
 
Den nonchalans som inträder vid influensa är mäktig. Man bläddrar förstrött i tidningarna, Man bryr sig inte nämnvärt om saker och ting. Inte om kulturkritikens väl och ve, man bläddrar snabbt igenom alla hyllningar av LaGarde (hur stavar hon sitt namn?). Yvonne Hirdman får en chans medan Ipren-tabletten verkar, det är en intressant människa som inte krusar någon.
 
Daniel Sjölins koketta utbrott häromdagen om kritikerna (igen) gav intrycket att kulturkritiken är högfärdigt självgod men var samtidigt i sig ett slags besserwisserstycke med välavvägd användning av inneord på rätt ställe och lite flås mellan raderna.
 
Kvinnodagen sammanfaller med Wasaloppet. Min gräsmatta grönskar och krokusen, modell minsta tänkbara, sticker upp sina små kronblad i en skyddad rabatt. Några gör en god gärning på TV och andra sysslar med motsatsen, hur svårupptäckta de än kan förbli. Jag såg Måns Möllers föreställning "Ingen jävla pajas" på TV och den höll mig vaken och gripen, en förtvivlad pappas kamp för sin autistiske son. Imponerande på många plan.
 
Annagreta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0