bookzoom

Thomas Pynchon skrev "V" redan 1961. Han är född -33. Boken är rapsodisk, en fräck och tidsenligt postmodern 50.talsskildring. Påminner lite om James Joyce`s Ulysses i sättet att skriva om vardagliga händelser där saker händer oväntat och där den eventuella röda tråden saknar betydelse.  Hållningen i "V" är distanserad; det som berätttas är sett med en sval kyla som blir satirisk ibland, men texten är också kallt grym och skoningslöst reportageliknande drabbande andra gånger.

 

Pynchon ger sina personer fullständigt omöjliga namn, hopkok av ord, eller namn som t ex "Stencil". Han är en god iakttagare, en skicklig och underhållande berättare med ett ordentligt driv framåt, åt sidan - och bakåt, om det behövs. Rätt vad det är kommer en dikt, kanske ett grötrim, eller också en riktigt poetisk kommentar till sammanhanget.

 

Sammantaget:

konstigt nog läser jag vidare, normalt skulle en såpass löst hopfogad spretig text göra mig aningen trött, men här är språket och scenerna så vitala att jag blir kvar i läsningen. Den osynlige Pynchon - som inte vill delta i det synliga livet i New York - har ju skrivit åtskilligt efter "V", så jag kommer att följa upp den här läsupplevelsen med senare texter.

 

Annagreta