Kulturmännen har beskrivningsprivilegiet

En spännande debatt piggar upp just nu i DN. Det är kulturmännen och deras perspektiv på saker och ting som i en enda bunt trängs ihop på analyssoffan, medan kvinnans motsatta perspektiv vecklas ut och irriterar på olika håll. En liten tillbakablick gjorde att jag plötsligt mindes något.
 
Först - för tre år sedan, noga räknat - förfördes ju en ung pojke (som senare skulle växa upp till kulturmannen P O Enkvist) av en äldre kvinna på det sedermera berömda furugolvet (som bevars saknar kvist). Denna gärning höjdes till skyarna, som en akt att minnas, en litterär och biografisk höjdare. Offret, den unga spolingen, är den som senare berättade allt, och han sa sig ha gillat läget, som en hel karl. Kultursidorna bugade sig. Hej och hå!
 
Nu, i dessa dagar, erinrar sig Ebba Witt-Brattström att en vuxen Karl Ove Knausgård för några år sedan följt sina böjelser och tagit för sig av en blott trettonårig jänta. Också detta är beskrivet i en bok utifrån mannens, denna gång förförarens perspektiv. Av allt att döma gillade också han läget. Den andra partens version saknas, liksom i Enkvists fall. Kvinnan är tyst.
 
Av detta framgår, som det brukar heta, att kulturmännen har skaffat sig beskrivningsprivilegiet. Oavsett läge och rollinnehav verkar de alltid ha något stärkande att dela med sig av. Men problemformuleringsprivilegiet är något annat. Det äger faktiskt alla, oavsett härkomst, läsvanor och kön. Mycket återstår att formulera. Stoff saknas inte, systrar.
 
Annagreta
 
2015-05-28 @ 20:24:47 böcker Permalink

Kommentarer
Postat av: Rose-MarieHelleday

Jo, så är det nog, bevars!

2015-05-28 @ 21:29:40
Postat av: Ulla Björkklundjörklund

Jo så är det ju.
Men det är skillnad på lort och pannkaka. Herrarna gör stor litteratur. Kvinnorna skriver bekännelseromaner. Den manliga erfarenheten är litterär, medan den kvinnliga är en slags terapi.
Det är den bild jag får efter att ha läst Ebba Witt-Brattstöms "Stå i bredd", som sammanfattar forskning kring 70-talets kvinnliga - och vissa manliga - författare i Sverige.
Bortom moralpaniken och debattens irrfärder i sällskap med Odysseus finns en poäng här, som jag tycker är värd att begrunda.
Ulla

2015-05-29 @ 12:38:30
Postat av: Eva Rosell

Egentligen vet vi ingenting om vad K och E har gjort, vi har bara förlopp som de valt att berätta för oss. Berättelser skapade ur känslor och som väcker våra. Dett är nog därför somjag blir förbryllad när Elin Cullhed för in frågan om flickan i sin artikel. Hon finns ju bara i knausgårds inre värld. Lyssna gärna på Eric Schuldts samtal med K i 60 minuter med schuldt (podcast från Expressen.

2015-05-30 @ 09:32:47
Postat av: Eva Rosell

I övrigt instämmer jag med Ulla.

2015-05-30 @ 09:35:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0