bookzoom

Släpp loss en viftande och charmerande David Lagercrantz, en akademiskt trevlig Peter Englund, en poetiskt lätt och luftig Alma Kirlic, och vilket litterärt jippo som helst är räddat. Det funkade på Bokens Dag i Uppsala igår.

 

Lagercrantz är naturligtvis högt begåvad, hur mycket han än koketterar och dissar sin pappas krävande genihyllningar och talar om revansch. Men vi köper det; han får säga vad han vill än en gång, dra samma busfasoner gentemot sin härkomst som vi hört förut. Det är OK. Nu tillfogas dessutom en lustiger dans på scenen, armarna uppåt sträck och höfter fäst medan han pekar och mimar om sin träning i att "vara nån annan", en förmåga han fick träna till perfektion i jobbet med Zlatan; "Jag är Zlatan". Han är underhållande och utstrålar charm. Nu har han varit Stieg Larsson ett tag, en chans han "inte kunde avvisa". Med känt resultat.

 

Peter Englund är ledamoten i Svenska Akademien som är pappaledig, men han går på sammanträdena, försäkrade han. Han är varken adlig eller vidlyftig utan bara vanlig och nedtaggad till klädsel och åtbörder, och säger att han gillar att skildra historiska händelser utifrån enskilda människors perspektiv. Alexijewitj får godkänt, säger han med ett smile till kvällens värdinna Kristina Lindquist som ställer några frågor och påpassligt länkar över till valet av pristagare i Akademien. Både i hans och Alexijewitjs verk kan historia skildras tack vare en viss distans i tid. Så då är det nåt annat idag, nu sker historiska händelser som vi ännu inte kan greppa.

 

Alma Kirlic är estradpoet. Hon läste en bit ur sin debutbok "En svensk kändis". Den gav mersmak, visade att humor, egensinne, ironi och annat verkade dölja sig där mellan pärmarna. Hon kom 1992 som femtonåring till Sverige från krigets Bosnien, och verkade inte ha något behov att vara någon annan än sig själv. Skön stil. Skön litteratur också.

 

Annagreta