bookzoom

 

En fotografisk byline visar hur skribenten ser ut. Den befäster den skrivandes varumärke - nu har ju alla ett sånt att sköta - och samtidigt vill den skapa respekt och trovärdighet åt det skrivna och därmed också åt den tidning som härbärgerar orden. -

 

På senare tid har det uppstått ett nytt mode i genren. Man står nämligen avporträtterad med armarna i kors nu. Ibland är då skribenten återgiven rakt framifrån, och de bestämt korslagda armarna (inte alls slappt sammanfogade) ger ett direkt och trovärdigt intryck, dvs man ser framför sig en människa som verkar stå stadigt och vårda sin yrkesroll. Ibland vrider sig skribenten så att hen ser lite över axeln mot betraktaren, samtidigt som armarna fortfarande ligger i kors. Så gör tidningen Fokus nya chefredaktör Johan Hakelius. Den gode Andreas Cervenka har en liknande hållning, och Carolina Neurath poserar på samma sätt fast lite snyggare med vackra händer på de korsade armarna. I tidningsvärlden är dessa korslagda armar förmodligen en signal om stadga och kunskap och fasthet i uppfattning och analysförmåga. Ute i vardagen brukar annars "att sitta med armarna i kors" betyda slapphet, lättja och i värsta fall handlingsförlamning. Så inte här.

 

Men det finns andra bylines. Det minst utrymmeskrävande sättet att forma en byline i dagspressen är att kapa halva huvudet och nöja sig med det stympade ansiktet. Så gör man med Hanne Kjöller, Gunnar Jonsson och Erik Helmerson. Blicken blir kvar. Koncentration. Näst intill utplåning om du frågar mig.

 

Det tredje sättet fungerar avväpnande. Det äri den avslappnade helfiguren, gärna med ena handen i sidan, hen gör ett trevligt intryck. Så t ex Åsa Beckman och Peter Wolodarski. Han har händerna i byxfickorna. Karin Bojs knäpper sina händer. En bussigare framtoning, du och jag och kulturen och politiken och historien. Vi kompisar.

 

Varför jag lät mitt fotograferade fotspår stå här ovanför vet jag inte. Vart är jag på väg?

 

Annagreta