Möten män emellan, och så Ebba, då

Jag läser i DN att akademiledamoten Per Wästbergs nya roman är en blandning av parodisk svada och trötta cynismer. Hur tar man en sån kritik? Kollar man behärskat in de parallella grabbarna och säger att ikväll bjuder jag på champagne? Eller går man hem direkt från Gyldene Freden efter ärtsoppan utan att säga hejdå?
 
Ja, det är såna funderingar man har i Bergsbrunna, medan skyn delar sig motvilligt efter regnet och björken slutar droppa på min gångstig.
 
Jag tänker koppla in Thomas Bernhard på det här. Han kan säkert dela en och annan harmsen replik med Per Wästberg. Äldre herrar känner sig oftast befryndade med varandra, åtminstone en stund, medan de avläser varandras intelligens. Det skulle bli ett möte i belevad pessimism, tror jag, underlättat av ett gott rödvin från söder om alperna. Jag hör skällorna i bakgrunden, medan ett eller annat murmeldjur betraktar det hela, hukande på alpsluttningen, utan att ingripa.
 
Då är det annat med Lars Lerin. Han möter vänner på teve. Där utbyts en och annan klurig sanning plus några små leenden, snabbt bortflyende, vänligen. Recensenterna har hållit tillbaka sina synpunkter på programmet vad jag vet, och tur är det. Somligt ska inte analyseras, det blir bara konstigt. Låt grabben prata med sina vänner, stör dom inte. Det är färdigt redan, vi behöver inga kommentarer.
 
På den kvinnliga fronten får vi snart stämma i kören och ta emot Ebba Witt Brattströms nya samling texter. Hon får säkert också kritik ("svada och cynismer", kanske, det är termer som går att återanvända), plus berättigat beröm. Hon kommer att analyseras, och hon klarar säkert det. Hon har också en nedtonad samtidsbild, men den är mera preciserad och skarp än vad någon aktuell skönlitterär herre skulle kunna förmedla. Hon krigar, lämnar ingen sten ovänd och skiter i om det uppstår kemi eller inte.
 
Annagreta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0