bookzoom

Horace Engdahl tillhör mina publika favoriter. Denna intellektuellt förtätade uppstickare i den akademiska myllan visar sig hela tiden ha nåt nytt att överraska med; är det inte citatlämpade aforismer så är det schlagerstrofer, folklig medverkan i bingolotto eller en halvhemlig musikalisk kärleksaffär med dragspelet.

 

Nyss satt han i "Min sanning" och charmerade. Det är nåt visst med intellektuella som försöker analysera sin egen intellektuella läggning, och som kommer ut på andra sidan utan att ha snobbat, med hedern i behåll. Han skäms inte för att vara erkänt begåvad; så osvenskt! Kan han inte visa sig lite blyg, åtminstone, när han berättar om sina triumfer på parnassen?

 

Det som också fascinerar oss andra är bl a att denna uppburne elitist allt oftare tycks kosta på sig att pendla mellan det storstilat akademiska, fina och begränsande å ena sidan, och det folkliga, närapå jovialiska eller rentav terapeutiska, å den andra, även om detta riskabla pendlande tycks ske med viss nymornad upptäckariver. Det tycks skapa ett ökat välbefinnande.

 

HEs kommande bok ska heta "Den sista grisen" och uppges vara rätt självbiografisk. Tidigare hette hans böcker saker som "Meteorer" och "Cigaretten efteråt", för att ta ett par exempel ur hans produktion. Snygga titlar, gåtfulla och intresseväckande. Väldigt manligt, faktiskt, att välja grisen, med klädsam självironi. Sitter man så säkert kan man leka fritt. Titeln kommer att gå hem, fast det har den redan gjort i förhandsinformationen. På Dramaten kommer texten sedan att ges som monolog. Jag kommer - om jag känner mig själv - att köpa biljett.

 

Annagreta