Lena Anderssons och andras ord om kärlek

Om en bok heter "Kärleksförklaring" blir man ju intresserad. Om sedan undertiteln är "subjektiveringens dialektik" blir det genast en fråga lämpad för Lena Andersson att reda ut. Just det har också skett, och resultatet finns i dagens DN. Det är litteraturvetaren Anders Johansson som har skrivit boken med titeln och Lena Andersson har gått igång med att analysera (och förstå) den.
 
Nu är ju Lena Andersson inte den rakaste bland skribenter. Hon kan vara snårig, och här tvekar hon inte att flitigt återanvända de expertuttryck som Anders Johansson brottas med. Men hon är kritisk till bokens diskussion om kärlekens konstruerade villkor. Hon avvisar AJ:s fundering om att själva orden "jag älskar dig" kan diktera kärleken,  dvs att det som "instiftar" den varma känslan skulle vara "den rådande kärlekssemantiken". Hon kan inte med att ge orden denna styrfunktion, vilket lugnar mig som läsare. Det är alltså inte snacket som fixar kärleken.
 
Det låter lugnande, tänkar jag, då jag hunnit så pass långt i läsningen. Men AJ tycks också analysera om den borgerliga kulturen i själva verket "normerat kärleken som positiv", och att vi " låter oss drabbas eftersom vi lärt oss hur vi då ska bete oss". Jag släpper taget just där, men läser vidare att också Lena Andersson verkar ge upp det hela - i stället verkar hon (hör och häpna) vilja ansluta sig till värdet av "bondförnuftets osofistikerade utflöden" (fast riktigt så skriver hon inte i klartext). Där förtjänar hon beröm.
 
Till slut meddelar LA att författaren avrundat med sin egen rätt avdramatiserade hållning till kärleken. Han har, skriver LA, tagit avstånd från "posthumanismens bortopererade kausalitet". Han tror heller inte att hans egen kärlek till sina barn är "konstruerad", berättar hon lugnande i artikelns slutrader.
 
Den energi jag satsat på att läsa artikeln är vid det här laget uttömd.
 
Ord betyder mycket. Enligt somliga teoretiker skulle orden alltså kunna instifta kärlek (i stället för känslan). Därom tvista alltså de lärde med full kraft. Sen finns det ord som bevisligen skapar distans fast det behöver man inte diskutera.
 
Annagreta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0