Ulf Lundells grabbiga kultur i vuxna former

I radion och lite överallt i media ägnar man sig åt att med förtjusta fniss och nymornat beröm hylla Ulf Lundells bok Jack och grabbkulturen i den boken. Det är positiva värderingar; tillräckligt många år har passerat, tycks det. Nu förlåter vi spyorna, kvinnosynen, endagisänder-modellen grabbarna emellan.
 
Samtidigt får vi veta en del om vår nutids grabbkulturer; den pågående alltså. Överdådigt grabbig representation, bekostad med skattepengar, mygel och mutor i högsta kretsen inom fotbollen, självsvåldigt beteende på andras bekostnad i toppskikt efter toppskikt, alla sorters toppskikt, också kyrkliga sådana. Rätt bra jobbat, får man säga till journalisterna som dragit fram alltihopa ur buskagen. I sanningens namn måste man säga att alla inblandade är inte män. Det finns kvinnor med i bykarna.
 
Nu finns det ju en viss skillnad mellan Ulf Lundells halvdokumentära busfasoner och bristande ansvarskänslor å ena sidan och de stora grabbarnas maktberusade ekonomiska egoismer å den andra. Till en del ligger skillnaden i oss själva, i oss betraktare. Ulf Lundell kanske kunde frammana mina moderskänslor om jag ansträngde mig. Han fastnar i en tidsepok, det är tillbakablicken som lockar mig att se och läsa hur det var då.
 
I fallen med SF-chefen, SCA-flygarna, Svenska Kyrkans lyxsugna präster och fackets dansöser uteblir mina moderskänslor helt och hållet. Även om de där nu verksamma herrarna och damerna förmodligen - när det begav sig - fostrades i de former som skildras just i Ulf Lundells nu så hyllade Jack.
 
Kvinnosynen, festglädjen och ansvarslösheten verkar ha stått sig. Närheten till pengarna var det som fixade resten.
 
Annagreta

Kommentarer
Postat av: RM Helleday

Mycket bra skrivet! Så skönt att få hjälp med att formulera mina egna tankar! För så här har det varit och så så här är det FORTFARANDE!!

2016-06-12 @ 11:40:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0