bookzoom

En vit älg på tunet, intill härbret, vid näset, bortom kroken, intill storholmen, fast alldeles bredvid roddbåten förstås, eftersom den låg just där.

 

Där framträdde min vita älg som på befallning, ditbefalld av en fjärdingsman eller av en flottare, vad vet jag.

Den var helt jäkla vit och sa ingenting. Denna tystnad gjorde mig nervös. Varför talar han inte till mig? Det står ju i böckerna att naturen talar till en. Står det. I många naturtrogna häften som jag öppnat då och då, mest då, på den tiden då det begav sig.

 

Min natursyn är mycket varierad, den innehåller kåda och kallkällor, vissna löv och vissna tankar men också lite jävlaranamma, koncentrerade till i bergstrakterna som det verkar. Uppåt går det ofta, men i nedförsbackarna händer det saker. En gång såg jag ett murmeldjur, det var i en nedförsbacke i alperna på vilket nyss avslutat 1900-tal som helst. Det var gravt ointressant, men ansågs ytterst märkvärdigt. Tänk så olika vi kan se på saker och ting. Jag är till exempel väldigt impad av älgen. Och lodjuret som finns i Lunsen. Men murmeldjuret kan de ha i alperna. Det får mig inte att vibrera alls.

 

När jag senast var i alperna körde jag genom Brennerpasset och såg sedan en St Bernhardshund (på den norra sidan). Sedan dess är jag en övertygad Bernhardfan. Som den visa läsaren förstår handlar det både om St Bernhardshundar som är stora och rejäla samt bärandes på eldvatten, och Thomas Bernhard, den store författaren borta i Salzburgstrakten där han sammanlevde behagligt och avspänt med sin Lebensmensch, en utsökt tålmodig kvinna av österrikisk stelhet och med stor höghöjdsvana. Detta par föreställer i min fantasi en korg med sorg och en Seidel voll von Bitter. De påminner mig också om den vita älgen. Det djurret är hur osannolikt som helst, men finns ju bevisligen ändå. 

 

Paret Bernhard ska nu ut på turné för att allmänheten ska kunna få  se ett par nedstämda människor på nära håll. Detta som en av psykologer påbjuden idé. Det går inte att hela tiden odla leende människor i vacker miljö så nu finns ett kursutbud att börja med. Butterhet, bitterhet och bryska tongångar är några av kursrubrikerna. Själv har jag anmält mig till en kurs i absurditeter. Det lär finnas gott om material att gå loss på. Jag blir upptagen ryckvis veckovis och kursen avrundas fram i advent. Då kommer Bernhard på besök (eftersom kursledningen lär vara bekant med honom personligen sedan hen delat logi med honom när de låg i lumpen på baksidan av  alperna 1946).

 

Annagreta