Vänliga, vackra och generösa Rom

 
En varginna, vilken skön symbol för landet där nere på stöveln. Vilken generositet hon visar, trots att de som vill ha hennes hjälp är av en annan sort! Samtidigt står hon å lyssnar uppmärksamt, man vet inte vad som väntar, det kan vara en fara, eller en chans. Bäst att vara beredd.
 
En mur av tunt tegel reser sig så där utan vidare framför oss, intill en kyrka där turister glider runt bland pelarna. Fontänerna på piazzan leder oss in i stans historia, och deras envisa plskande vattenljud hörs på långt håll när inte trafiken tar över. Barnen är uppe till sent, och maten tillåts inte kallna när den väl nått borden med de rutiga dukarna. Bilisterna, de tålmodiga bilisterna, får vackert vänta på sin tur innan vägen är fri, alla springer i vägen, de ser sig inte om, säger taxichauffören. Signoran sveper en lång kaftan om sig där hon står å lyssnar på sångaren som tar i av alla krafter där mitt på Via Frattina, allt medan en svensk signora skaffar sig en snygg ensemble men lagom långa pantaloni och en annan köper en kofta, en tredje en sjal, allt snyggt och inte av svenska märken.
 
Bland allt det gamla finns allt det nya, det har alla insett, både romarna och turisterna, och alla vill ha allt om det går. Musiken är det svårt att klaga på, särskilt med Wang vid pianot och nog gillar man de tre "pupporna" som Renzo Piano skapat, både utifrån och inifrån. En vacker hund och vackra skor och snygga uniformer av militärt snitt, plus en spansk trappa med azaleor, Därtill en petruskyrka framför vilken folk trängts och svimmat och dött tills man satte ut stolar i svart plast för att inte beskyllas för att "hava lättsinnet" som Torgny Lindgren skulle ha sagt, en verklig kardinalsynd att undvika i detta revir. 
 
Lättsinnet är däremot föreskrivet för äldre och mogna romresenärer som går till Cafè Greco och hittar till Dario Fo och sedan tar taxi till en mafioso light som trugar i oss en vansinnigt kall limoncello som plåster på såren efter en lätt överreklamerad och dyr glassinstallation. Helbrägda kom vi hem till sist till gamla Sverige, vi som studsat fram mellan diverse sevärdheter och druckit kaffe på Kapitolium där denna vackra romerska varginnna fortfarande visar sin generositet. Tack Rom!
 
Annagreta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0