bookzoom

 

Vad händer egentligen i Italien? Och i Libyen?  Den italienska inrikesministern Marco Minniti (sedan länge i politiken för Partito Democratico, men fram till nu ganska lågprofilerad) har trätt fram som den hårde mannen som "vet vad folk vill" och "satt ned foten" i immigrantfrågan. Han har smilat in sig i Libyens ena regeringsgruppering och kommit överens där om en modell för att stoppa flyktingarna som kommer över havet via Libyen. Det innebär att libysk militär sen  en tid patrullerar och kollar vattnen utanför Libyen och hindrar flyktingbåtarna att lämna det (för ändamålet utvidgade) libyska havsområdet.  Dessa militärer tvingar helt enkelt tillbaka de flyende och för dem till de överfyllda livsfarliga lägren på libyskt fastland där de packas ihop och misshandlas, våldtas och fråntas allt människovärde. Amnesti var där nyss och hade svårt att berätta vad de sett. Det diskuteras att nån sorts asylprocess ska kunna ske där. ---- Minniti har också sammanstrålat med 13 klanledare i södra Libyen i syfte att komma överens om lokala gränskontroller och "assistans" åt de flyende som vill passera där. 

 

Följden har blivit att flyktingbåtarna som kommit i land i Italien minskat kraftigt till antalet i sommar. I stället ser Spanien ut att få ta emot alltfler båtar. Till Grekland kommer ytterst få jämfört med tidigare, genom EUs "outsourcing" till Turkiet.

 

Minnitis drag påstås rädda flyktingarna från smugglarna och/eller drunkningsdöden på Medelhavet, dvs rädda deras liv och samtidigt smälla till en och annan transportör. I själva verket  handlar det om en nu alltmer diskuterad manöver mot hela flyktingsströmmen mot Europa, utan den minsta hänsyn till vad den kan innebära för människorna i fråga. Läkare utan gränser och andra oberoende hjälpinstanser har nekat att godkänna de villkor som enligt överenskommelsen skulle gälla för dem, nämligen att de skulle acceptera att beväpnad militär skulle kunna gå ombord på deras fartyg i sökandet efter flyktingar. Hjälpfartygen är naturligtvis också förhindrade att gå innanför den libyska havsgränsen - som upprättats för detta ändamål.

 

Allt detta som trätt i kraft i sommar har splittrat Italien. Partito Democraticos tidigare premiärminister, dvs den nuvarande partiledaren Matteo Renzi m fl företräder en mjukare linje än Minniti, och så gör delar av regeringspartiet. Nu kan i stället de hårdare grupperingarna applådera Minnitis stränga immigrationspolitik. detta mot bakgrund av både landets hårt ansträngda budget och den stora flyktingströmmen kopplad till EUs handlingsförlamning i flyktingfrågorna. Lega Nord och Berlusconi tar nu sats i stället mot nya höjder, och Beppe Grillo, Femstjärnerörelsens obegripliga ledare och i opposition, fröjdar sig över varje motgång för de styrande.

 

Vad som därtill förmörkar politiken i Italien just nu är de mörkbruna nyfascisterna som absolut vill fira årsdagen för Mussolinis övertag och marschera vitt och brett i Rom den 28 oktober. Om detta har parlamentet satt sig ned för att diskutera, kanske kan man förbjuda sånt.... Jämför gärna vad liknande som verkar planeras i Göteborg att ske på dess gator under Bokmässan... 

 

Annagreta