Bernhard möter italiensk politik

Bernhard hade åtagit sig att närstudera vad som händer bakom kulisserna i italiensk politik. Tidningen Baustädtler Tageblatt var oerhört nyfiken på läget och bedömde att Bernhard skulle vara rätt man att hitta något av värde för tidningen i spillrorna efter senaste valet där i söder. Han blev snabbt ackrediterad och embedded som utländsk murvel. Iförd sina bergstravarbyxor och en väst från Borderline Hütte tog han sats och travade iväg mot Palazzo Chigi, då han plötsligt skymtade några härjade människor på en bar.
 
5stjärnerörelsens medlemmar satt och djupandades på den snusförnäma baren West End. De sökte efter varandras blickar och funderade på om det hela verkligen var så kul som de hade drömt om. Mitt emot dem satt PD, dvs demokraterna, och rökte varsin joint medan de väntade på Berlusconi och hans vidlyftiga kompanjoner som skulle dyka upp från Milanotrakten. Bernhard smög smidigt in där (som han trodde att de riktiga murvlarna gör) och visade högdraget sin flerfalt bestämplade badge för bartendern som inte brydde sig.
 
Så kom då också Berlusconi intravande med en polis vid varje sida och en sjuksyster inpå livet. Han hälsade på alla med det vitglimmande leendet han köpt i en dyr makeover-butik mitt i smeten i Milano. Salvini, som inte tål andras leenden, satt å surade på en liten barstol närmast dörren, detta trots att hans Lega fått fler röster än Berlusconi. Han kände sig överkörd, det framgick tydligt, så Bernhard bad om en intervju på stört. Arga gubbar går alltid hem i spalterna, tänkte han. Då kom Matteo Renzi farande som ett jehu, han klampade nervöst på golvet som om han ville skava av sig nån efterhängsen sympatisör från förr, och vände sig till Berlusconi med ett scoutaktigt leende, intränat i ungdomsåren i Toscana. Salve, buon giorno, etc etc. -Jag har ju egentligen avgått, men här är jag i alla fall, sa han och log igen. - Jag är inte den som är den ... Salvini fick då ett hysteriskt utbrott, slängde sin portfölj i läder mot bardisken så det small och frågade hur länge denna fars skulle pågå.
 
Femstjärnorna fick då spader, men de gick ändå samfällt fram till bartendern och bad om varsin strega. Den enda som föreföll oberörd var Berlusconi. Han lutade sig extra tungt mot sjuksystern och såg ut att njuta lågintensivt. Bernhard kröp tätt intill Salvini och fick honom att kräkas på immigrationen och avslöja sina innersta hörn där det var kolsvart. Med den texten i tryggt förvar tog sedan Bernhard ett extratåg till Tageblattet som sedan slog upp artikeln på ettan och fick konkurrenternas avund i finstil. Det är inte var dag man presenterar nåt så motbjudande ur verkligheten, tyckte chefredaktören. Bernhard löste in arvodet, åkte hem och satte sig en lång stund på farstubron.
 
Annagreta

Kommentarer
Postat av: annagreta

Hälsning till Rose-Marie!

2018-03-13 @ 10:47:57
URL: http://nuheter.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0