bookzoom

Kim Jon-Un ska möta Vladimir Putin. Grabbarnas get together. Prata kärnvapen, enligt ryktena. Lite avskilt, sådär. Omvärlden ställer sig i vänteläge. Vad månde komma ut av detta?

 

Såhär i förväg kan man gissa: Efter diverse samtalsövningar ställer sig de två potentaterna framför pressen och säger några små ord av kärlek och några större ord om framtiden som de värnar om. Sedan åker han med de stora kinderna hem till sitt land och smörjer kråset, samtidigt som den lite smalare mannen störtar iväg till sin datja där han först gör tio armhävningar och sedan suckande sjunker ned på den stora ottomanen som han fått av sin senaste svärmor Valentina, en rundnätt kvinna av folket med smak för vodka och små knapriga piroger (levererade från en by i närheten av Omsk).

 

På kvällen, efter en god middag nersköljd med några glas vodka (en gåva från överståthållaren i Kazakstan), sammanfattade Putin sina intryck av dagen. Det hade inte varit någon höjdare. Egentligen brydde han sig inte om den lille koreanen. Men vad gör man inte för att stärka sitt varumärke, tänkte han.. Hans svärmor däremot, alltid lika nyfiken, frågade envist om sanktionerna och vapnen och tjatade extra länge om de där missilerna som visats på TV, tills Putin fick nog. Han beslöt att så snart som möjligt överföra henne till begåvningsreserven i det Östsibiriska området vid floden Aral, känt för sina höga berg och ett klimat som tyst och effektivt tagit livet av en del meningsmotståndare.

 

Sent på kvällen ringde Kim Jon-Un och ville kallprata. Det gick sådär. Putin hade hunnit ta på sig flanellpyjamas och utanpå den sin favoritmorgonrock, en bylsig sak med medaljer från andra världskriget dinglande på magen. Han var redan inne i mysstadiet och ville förbli där då Kim ringde. Så han ljög friskt och sa utan att tänka sig för att en frusen väninna från utlandet kommit på besök och att hon behövde omhändertas. Då bröts samtalet av ryska statens säkerhets- och etikkontrollant, som följt det riskabla förloppet på övertid och nu ingrep på mandat av den ortodoxa kyrkans högsta moralist, bosatt i Vladivostok i ett palats som han fått av en oligark som sa att han trodde på en högre makt.

 

Annagreta