bookzoom

Ibland kan själva orden och deras upprepning göra bokläsningen spännande. Thomas Bernhard var expert på såna erbjudanden - plus kritik över allt det som kom i hans väg. Först tycker man att stilen är tjatig och lite irriterande, sen upptäcker man greppet, och upprepningarna får ett angenämt övertag över läsaren. Då är man fast i den självsvåldiga berättarens klor, där humorn lurar bakom hörnet, mitt i det absurda.

 

I boken Utplåning ställer Thomas Bernhard Österrikes lantliga håla Wolfsegg - där han är född - mot Rom, storstaden som han älskar, i en kontrasterande känsloblandning. Rom har allt och Wolfsegg erbjuder bara pinsamheter. Till de senare bidrar aktivt svågern, dvs vinflaskkorkfabrikanten, en fullkomligt medelmåttig man som får en rätt stor plats i berättelsen. Han tvingades av sin fästmö gifta sig iförd Lederhosen och en gammal motbjudande officiell jacka som farfadern haft på sig för urlänge sen då han ramlade i skogen på en tallrot och skadades så att han dog av skadorna. Den här svågern blir sedan en ständig källa till nedlåtande kommentarer, även systern börjar snart förakta honom.

 

Sedan har vi "den födde kyrkofursten", italienaren Spadolini, ett romerskt fenomen med ena foten inne i Vatikanen som lyckas förena sin katolska fromhet med skumma möten med berättarens mor "på ett mycket märkvärdigt sätt". Denna mor beskrivs översvallande kärleksfullt av Spadolini: hon är till exempel en gästvänlig ärrskarinna (som italienare kunde han inte starta ett ord med ett h). Denna italienarnas oförmåga att få fram ett h i början av ett ord blev så småningom Spadolinis kännemärke, han surrade gärna om Österrikes ärrliga sjöar och berg, och dess ärrliga slott. Det var upptäckter Spadolini erbjudits tack vare berättarens mor, som outtröttlig tagit med honom till Europas sevärdheter; Paris, Florens, Salzkammergut. För att inte tala om resan till Überösterreich där modern plockat läkande örter som sedan läkte hela Spadolinis krämpaarsenal. Då han sa sig vilja ta med en knippe av dessa läkande örter till Påven tystnade omgivningen i något som liknade vördnad. - Då och då återvänder berättaren till Rom där han bor i ett rum vid Piazza Minerva. Där kan  han andas ut och umgås med en vetgirig student som heter Gambetti. Ett och annat positivt ord skrivs om denna figur, som vill veta allt om österrikiskt litteratur.

 

En tveklöst rak prosa är det som gäller när Bernhard kritiserar hemlandet och dess hymlande kring krigets våldsverkare. Där blir prosan rak och handlar om en gammal vän som aldrig fått någon ersättning för sina två år i koncentrationsläger, medan krigsherrarna fortlöpande pryddes med medaljer och officiell grannlåt.

 

Annagreta