bookzoom

Det var vid en rätt nödvändig städning av skåpen i köket som det avslöjades. Ingen hade känt till saken. Men nu stundade sanningens minut. 

 

Nu tror du att vi hittade en död mus eller en kraftigt mögelangripen kaka modell 60-tal. Så icke.

 

Det som trädde fram ur dunklet var i själva verket femtielva snapsglas, hur många som helst. Vi plockade ned dem ett och ett, häpnade och plockade vidare. Det fanns små nätta, höga på fot, låga med runda höfter och några mera kavata i klassisk ståuppform, beprydda med nåt krusigt. Fyllde hela diskbänken.

 

Hur hade detta gått till? När drack jag snaps senast? Måste ha varit på sjuttitalet, tänkte jag avvärjande. Jag baxnade, precis som P O Enkvist brukar göra i sina böcker. 

 

Sedan jag insett vidden av det hela gick jag till min grannfru som är fena på återvinning. De ska till brännbart, visste hon meddela. Inte till flaskinsamlingen i kontainrarna utanför ICA - som jag trodde - utan i min vanliga soptunna! Hej å hå! 

 

Stärkt av denna kunskap vidtog sedan ansträngningar med påsar och plock som ni inte behöver känna till i detalj, kära bloggföljare. Kan i alla fall meddela att skåpen nu är rena utställningsobjekten; städade, urtorkade, ordnade. På en hylla återfinns 4 blå snapsglas och ett par ärvda urgamla som jag inte hade hjärta att kasta. Dom kan man hysa ett tag till. 

 

Annagreta