Är du laddad?

Först konstruerade man hjulet. Snabbt lärde man sig bygga kärror av olika slag. Så man slapp bära saker. Och människor kunde sitta upp på kärrorna så de slapp gå. Härligt och bekvämt. Hästen, guskelov, fanns redan, och nu blev  han en dragare!  
 
Sen kom - efter många om och men - motorn. Vi kunde åka bil, forsla saker i uppförsbacke och kriga effektivare. Vi kunde också bygga motorcyklar som fraktade oss - och dessutom kunde leverera små paket. Det verkade än så länge effektivt. Bilen blev en statuspryl för familjen som åkte på bilsemester. Skogen röjdes med motorsågar och volyminös motoriserad utrustning. Stora saker forslades nu på lastbilar av gigantiska mått. 
 
Sen kom datorerna. De kommuniserade och förenklade och orkade. Det som tidigare hanterats av människohand övertogs av datorn. Algoritmer uppskattades på alla samhällsområden, inte minst i transportsektorn. Det blev snabbt modernt att slippa köra bilen själv. Man ville bara åka med, inte behöva bry sig om trafiken - som vid det här laget blivit omfattande. Så då skulle vi ha förarlösa bilar. Elcyklar behövdes i motlut, helst också de förarlösa. 
 
Under tiden kom fotgängarna på efterkälken. Det blev mer och mer stressigt i livet och i gångtrafiken. De små sparkcyklarna blev inte så kul i längden; man fick ju sparka igång dem själv. Så då måste man ha motor på sparkcyklarna, och det har man nu. Men när man ställer ifrån sig dem för att t ex gå in på jobbet finns där ingen som ställer upp dem åt oss, så då låter vi dem bara ligga där man stiger av. Man går sedan in och åker hiss. I hissen hinner man essemessa till anhöriga att man är på jobbet. Än så länge, alltså. Snart behövs man inte längre på jobbet för där tar robotarna över. De behöver inte laddas ofta, och de funkar dygnet runt.
 
Du kan alltså sitta hemma och lyssna på en ljudbok eller - om du är av en annan sort - fördriva tiden med att svettas på traktens gym där inga ansträngningar besparas dig för att du med tiden ska få vackra muskler, och ett bröst att spänna. 
 
Annagreta 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0