bookzoom

Det är inte alla dagar man får besök av en hackspett. Länge satt han och hackade och hackade. Det föreföll ha varit länge sen han kollade in min gamla björk. Han gick an sin uppgift med frenesi. Inget skulle undgå hans skarpögda blick, tycktes det. Nu skulle allt uppdagas. Näverlagret var tillmötesgående; uppmurknat, åldrat och genomskinligt där det inte var direkt sprucket - det gav intressanta inblickar i stammens inre domäner. Kanske kunde man till och med skapa sig ett inre rum där, tänkte hackspetten som gillar inre rum.

 

Den gamla björken tyckte att det kliade nere på de högra sidan, den sidan som är vänd mot norr, vill säga. Han sneglade neråt, jodå. det var den där högvälborna hackspetten som behagat komma tillbaka på besök efter år av ensamhet - björkens alltså. Nu satt den där skarpnäbbade typen och inbillade sig att han hade nåt att hämta här, efter år av bortovaro. Nä, så ska det inte gå till nuförtiden. Man håller kontakt. Särskilt om man har vingar.

 

Efter en stund flög hackspetten hemåt. Han är lite orolig nu såhär på våren, Det kliar lite i honom också, och nån särskilt bra sångröst har han ju inte så han får charma damer på sitt eget sätt och vifta med sina färger både fram och bak. Men det ska nog ordna sig i år också, tänker han. Det verkar lugnt här. Bara några fjantiga småfåglar som nån ger frön så dom ska fladdra just här. Jaja. Dom var rätt goda, faktiskt, de där fröna. Jag smakade på dem igår, åt mig mätt faktiskt. - Men nu måste jag sluta prata. Jag har en dejt på grannens gamla tall. 

 

Annagreta