bookzoom

Att han skulle skriva en deckare, Peter Englund, det var lite oväntat. Men att han gillar att tänka tillbaka på 60- och 70-talen, det vet vi sen hans bok "Jag kommer ihåg" där han destillerar fram de tidstypiska detaljerna, både verbala och outsagda, i en samling antecknade hågkomster från den tid då han växte upp. Det omöjligt att inte dras med i minnena som han bjuder på. Ren och skär nostalgi.

 

Och nu kom "Söndagsvägen. Berättelsen om ett mord". Det är en deckare  - med hemvist i 60-talet. Egentligen handlar det om ett ouppklarat mord, ur verkligheten. Det är välfunnet som fall att tugga vidare på eftersom - som PE kan ha tänkt - det både är spännande och ger sådan möjlighet att dra fram den tidens sätt att tala och tänka och bete sig. Det här är något han gillar att skriva, det lyser hela tiden ur texten, han har helt enkelt roligt när han skriver det här. Som när han återger en samling småannonser i DN, där allt kan efterlysas; en bortsprungen katt i Enskede, ett billigt studielån, en batterist till ett amatörband, en dagmamma till en sexmånaders pojke. Eller annonsen om damsällskap som önskas av två medelålders ungdomliga herrar som besitter "charm och humor". Damerna ska vara "rökfria". I denna rad av småannonser kan tiden utläsas. Det ger boken charm och trivsel mitt i mordutredandet.

 

Själva storyn är lite lång - jag blir lite less på den huvudmisstänktes återkommande fantasier, allt medan poliser fortsätter med sitt nitiska utredande. Men PE kan ju skriva, det är en fröjd att läsa vissa partier, särskilt prologen som är en Stockholmsskildring från tiden. Snyggt, välgjort, och medryckande om optimismens tid, då rymden skulle besegras och hela vardagen pekade framåt.

 

Annagreta