Mord i skön omgivning

 
Mitt i den vita rosen pågår ett drama. En spindel har övermannat en tvestjärt och det hela ser ut att gå spindelns väg. Jag stirrar närsynt och fascinerad på det hela - och känner en sorts tvekan mitt i engagemanget; ska jag ingripa eller är det för sent? Bryr jag mig om tvestjärtar alls? Vet jag hur hungrig spindeln är?
 
Rosen som heter Schneewittchen rodnar inför det hela; det är inte varje dag man hyser ett drama, tänker den. Tvestjärten hade säkert blivit övermodig när det regnade småspik, han gillar ju väta har jag förstått, och då blir man lätt kaxig, så han tog å klättrade som om det hade gällt att besegra  Mount Everest. Var det för den väntande utsiktens skull han gjorde det, eller satsade han på att bli känd som den som ensam och allena mot alla odds besegrat sin rädsla och nått så högt man kan komma? Eller ville han kanske kröna sin självbiografi med historien om en toppenbragd i min rabatt?
 
Och den lömska spindeln då? Hur länge hade han suttit där och bidat sin tid och vetat att tvestjärten skulle komma? En timme? Fyra timmar? Är han fatalist? Eller har han ett sjätte sinne? Om det vet vi föga. Men han avgick som segrare.
 
Annagreta
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0