Roten till det goda

 
Snart blånar det utanför mitt fönster. Små blå druvor som är vackra redan nu, i sin gröna skepnad.
Jag förstår mig inte på vinodling, men det gör tydligen ingenting; plantan växer ohejdat, klänger och tar för sig ända upp till taket. Tack, Ingar, för förtroendet! Du trodde gott om min odlarförmåga - för många år sedan!
 
Man frågar sig mitt i alltihopa; var tar den all saften ifrån? Om jag dömer av hur jag placerat mitt exemplar måste det ha rötter som går ned till Kina (motsv). För torrare plats än där den nu står finns inte. Så är det väl också på de torra sluttningar i t ex Toscana där goda viner växer; med goda rötter fixar dess vinstockar druvor till slut. Ett Herrans under.
 
Det verkar dessutom som om rötter åtnjuter en begreppsmässig popularitet. Det talas påfallande ofta om rot och ursprung och härkomst och källa. Hela biografibranschen sysslar med rötter. De är ofta själva substansen i en biografi. Och en rot är inte att leka med. Om någon har sina rötter i den skånska myllan verkar det ge pluspoäng på en skala jag inte behärskar. Andra sägs ha sina rötter i jazzen, vilket är lättare att greppa. Invandrarna har svårt att rota sig i Sverige, vilket också är helt begripligt. Många av dem vandrar rotlösa i tillvaron, i väntan på besked från högre ort. Ibland möter man i stället människor som är fast rotade - i en eller annan uppfattning, det brukar märkas direkt.  
 
Så håll ut, kära vinrankan min. Snart kommer koltrasten tillbaka. Han har en djupt rotad kärlek till dina bär.
 
Annagreta
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0