Min tystlåtna krokus träffar inga andra krokusar
En episod i coronatider:
Igår droppade det vatten ur min värmeväxlare.
Ringde Vattenfall. Fick tala med Dante.
Vi gör inga reparationer nu, p g a corona, om det inte är risk för översvämning. Hur mycket droppar det? frågade Dante.
Tja, sa jag, kanske en droppe varannan sekund, tyckte jag.
Ja, det är nog ett gränsfall, tyckte Dante.
Jag öppnar garagedörren, sa jag, sen är det bara att gå rakt in och åtgärda felet, tyckte jag. Hur farligt kan de va? Vi behöver inte ha nån kontakt.
Vi la på under ömsesidiga hövlighetsfraser. Jag gillade Dante.
Jag gick ned och tömde den skål jag satt under värmeväxlaren.
Sen dröjde det ett par timmar, och så ringer Kjell nånting och säger att han står vid min garageport.
Jag går ned och öppnar dörren, men ser ingen Kjell.
Då hör jag Kjell ropa: Jag går in nu!
Jag skymtar mannen ifråga och drar mig tillbaka och efter en stund ringer Kjell. Jag är klar. Det var en packning som behövde bytas. Du hade ju garanti på den där.
Jag går ner och ska låsa garagedörren, då jag hör Kjell ropa: Jag var hos dig förut en gång, minns du det? Kände du igen mig?
Ja, det gjorde jag, ropade jag tillbaka.
Du hade en gammal historia som behövde bytas ut, skriker han.
Den glömmer jag aldrig, fortsätter han. Vi pallade upp den med en bräda! Han verkar uppspelt vid minnet av min gamla värmeväxlares öde.
Ja, det minns jag, ropar jag. Och tack för att du kunde komma!
Hej då, ha det bra, ropar Kjell.
Hej och tack.
Annagreta
Kommentarer
Postat av: Hans Hauska
Solsken i coronamörkret, vilket verkar ologiskt, för Corona är ju nåt som är ljust och hett. Håll andan uppe, Annagreta!
Trackback
