bookzoom

 

En god vän till mig är fascinerad av ordet ytspänning. Först tänkte jag, Vaddå, är det ordet verkligen så spännande? Men så tänkte jag lite till. Min väninna är både djup och klok; hennes fäste i ordet ytspänning är värt att betänka. 

 

Ytan är ju förrädisk, det vet vi. Det vet också skräddarna, de små insekterna som skuttar runt uppe på vattnet, tack vare ytspänningen. De trivs bäst när det är lugnt och överskådligt i vattenbrynet. Då blir skräddaren avspänd och kan köra på.

 

Ibland är jag ytspänd. I sällskapslivets salonger, där jag inte känner mig passa in. Då ler jag ansträngt på ytan medan jag försöker se världsvan ut. Frågan är om jag inte spänner insidan också, för den är ju ändå med i de flesta sammanhang. Då är jag väl antagligen anspänd. För avspänd blir jag nog först då jag kommer hem. Först då kan jag spänna av.

 

 

Idag, mitt i coronans tid, får vi väl göra som skräddarna; trampa på och spana efter nåt som kan engagera och fängsla oss. Kanske smaka på orden mer än vi brukar. Vi har ju alla en ganska decimerad yta att röra oss på, var och en sitt lilla härad, där vi får behärska vår oro och försöka smälta alla spänningsmättade besked som kommer över oss från en skakad omvärld. 

 

Annagreta